Dagens lärdom.
Att väcka pojkvän genom att sjunga "Vad är det för en dag?? Det är ingen vaaanlig DAAAAG!!! För det är KARINS NAAAAMNSDAG, HURRA, HURRA, HURRAAAA!!!!" resulterade inte i grattisrop och presenter. Allt en fick var en grymtning.
*besvikelsen*
Sugen på lördagsgodis.
KATT!
Med inte ens en av två artiklar klara så inser jag att det kommer bli till att jobba helg. Så då kan vi lika gärna avhandla ett djur till.
Om jag säger katt, vad säger ni då?
Eller rättare sagt om ni säger katt, vad säger jag då?
Där finns bilder och massa rolig kuriosa om mig och mitt kattliv. Okej att jag inte har skrivit något på två och ett halvt år. Men så kan det ju vara när man inte träffar så många katter. Har bott i staaaaaan den senaste tiden förstår ni. Och här lämnar ju faunan lite i övrigt att önska.
Det var det. Godnatt.
På tal om djur
så har jag precis schamponerat en hunds svans och anus. Roligare kan man ju ha en fredag. Vad som dock är kul med hundar är att de får valpar. Och det som är kul med valpar är att de egentligen är hundar. Fast mycket mindre. Tokigt va?
Djur.
Här sitter en då. Två feta reportage som ska bli klara idag. Har ännu inte skrivit ett endaste litet ord. Och kanske måste en komplettera med en extra intervju.
UTMÄRKT tillfälle att återuppta bloggandet ju!
Jag tänkte att vi skulle börja avhandla djur i bloggen. Djur är kul. Jag gillar till exempel lammytterfilé. Men idag tänkte jag att vi skulle diskutera surikater. Det är ett djur som man inte pratar så mycket om. Kanske beror det på att man inte ser dem så ofta i Sverige. Inte i skogen i alla fall. Och det tror jag främst beror på att de bara lever i södra Afrika. Men det är säkert inte hela sanningen. Det är ju massa information som undanhålls från oss av olika anledningar. Jag känner till exempel inte till särskilt många av Rysslands statshemligheter. Så kanske att det finns något hemligstämplat dokument om surikatbeståndet också. Det skulle ju inte förvåna mig om man säger så.
Hur som helst så kan man få rabies om man blir biten av en surikat. Det kan man läsa på wikipedia.
Tack för mig. Hej.
Diskutera gärna surikaten i kommentarsfältet. Finns den eller är den bara en myt? Tycker du den är söt? Eller FUL!?
Seriöst?
Man blir ju lite förbannad att man ska behöva störas av ljud när man försöker jobba hemmifrån, efter kontorstid, i lägenheten där man är en av flera som bor inneboende. Vad är det för fel på folk nu för tiden? Finns det ingen lag på hur högt man får skratta?!
MVH Bitter Kvinna, 26
Djur & Politik
Handmålat.
Karriärsbyte.
Hörrni! Jag har spännande nyheter! Jag har nämligen bestämt mig för att byta bana här i livet.
Det här kommer kanske inte helt oväntat, med tanke på hur talangfull jag är och så. Jag ska nämligen bli KONSTNÄR!!!! Först tänkte jag att jag skulle bli Paintkonstnär, men det är nog dags att gå vidare nu.
Jag vet vad ni tänker. "Varför inte Paint?" tänker ni. "Du som har skapat så många vackra mästerverk där."
Jag vet. Visst är det så. Men känns inte Paint lite 2012? Det nya hippa i konstnärsvärlden 2013 är papper och penna, tror jag. Det är skitcoolt och nytänkande. Så därför har jag införskaffat inte mindre än TOLV blyertspennor idag!
Stay tuned liksom.
The first katt is the deepest.
Låt mig presentera..
Törnrosas lillasyster; HÖRN-ROSA!
Mina frisörkunskaper uppskattades tydligen inte?
Hurra!
Herregud, förlåt mig så hemskt mycket! Jag har ju helt glömt bort att informera er om hur det gick för mig med skatteåterbäringen. Jag förstår att ni har undrat.
Domen från Skatteverket löd som följer:
TJUGOSEX boxar medelmåttig rosé! Sommaren är räddad! Hurra!
Angående friluftsperioden.
För er som undrar hur jag såg ut under den delen av mitt liv som jag refererar till som friluftsperioden.
Här har ni svaret.
Svårt att förstå att jag inte var den populäraste tjejen i skolan. Jag vet.
Ränsar i telifånen.
Året var 2012. Det var sommar. Det var en vanlig dag på jobbet. Jag satt på en sten vid Taxinge slott och spelade Wordfeud på min Iphone. Jag väntade på en fotograf som jag skulle köra hem i en vit skåpbil till Stockholm.
Plötsligt stod hon framför mig. Hennes namn var Linda. Hennes berättelse berörde mig djupt och jag ville inget annat än att hjälpa henne.
Hon berättade att hon bodde på gården som låg bakom mig och att det hade cirkulerat en mystisk vit skåpbil på i närheten de senaste dagarna. Hon misstänkte att det var tjuvar som ville bryta sig in på hennes gård. Nu var hon tvungen att gå en säng med sin hund, så hon bad mig ringa henne om jag skulle se något mystiskt. Jag var genast med på noterna.
Jag lade mig bakom stenen jag tidigare satt på och spetsade öronen. Då kom fotografen och vi susade hemåt i den vita skåpbilen.
Och så var det med det.
Gårdagens rester.
Visade denna bild för min far.
Jag bah: "Kolla vad festlig!"
Han bah: "Dog i bag. Doggybag!"
Jag bah: "Haha."
Han bah: "HAHAHAHAHAHAHAHA!!!!!!"
Jag bah: "Ja, kul."
Han bah: "HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!!!!
Han bah: "HAH!
En ungdoms fräschör.
Visade denna vackra nytagna bild för min mor.
Jag bah "Kolla jag ser typ ut som 12!"
Hon bah "HAHA, nä. Så där såg du ut när du var ÅTTA Karin!"
Friluftsperioden. En del av mitt liv.
Av någon outgrundlig anledning så kom jag att tänka på mig själv som 10-åring. Hur jag, min syster och hennes kompis Emma var med i någon form av friluftsklubb där man gick ut i skogen typ en gång i veckan och gjorde massa friluftiga saker. Som att åka pulka och tälja på pinnar och vandra skitlångt medan man åt nån hemmagjord nöt- och chokladblandning. De är egentligen nöt-och chokladblandningen jag minns starkast, som den lilla tjockisen jag var. Men jag minns även att vi lagade snabbmakaroner i ett sånt dära triangakök.
Vad jag egentligen ville berätta var att jag, min syster och Emma fick för oss att vi var utsedda av Gud att underhålla den här lilla gruppen med friluftsmänniskor på olika sätt. Ibland sov man i vindskydd och sånt festligt och då utgick vi från att alla ville att vi skulle sköta kvällsunderhållningen. Det var teateruppsättningar, musikaler, sångnummer och till och med Bingokvällar. Bingokvällarna innebar egentillverkade bingolotter, noga uträknade så att ALLA skulle vinna varsin gång och givetvis mellanakter SAMT reklam. Vi kallade oss för EKA (Emma Karin Anna) och hade till och med skrivit en signaturmelodi till oss själva. När jag tänker på det nu i efterhand så misstänker jag att jag inte hade så många kompisar på den tiden.
Men. Det var egentligen inte min barndom jag vill prata om. Jag ville bara dela med mig av en fantastisk sång från den tiden.
Jag är tomtefar så sur och dum,
ja, jag blir alldeles stum:
för du är så FUL!
Vänta du bara tills det blir jul.
Då du inga klappar får.
Istället jag dig knuffar in i ett taggigt snår,
så du sticker sönder dina lår,
så det smäller!
Ja, det är det som gäller!
Jag måste haft många inneboende aggressioner som barn??
Tant Super-Conny och Ture the Dog tar en promenad.
En dag så tröttnade Tant Super-Conny och Ture the Dog på att sitta och kolla på Cops och gamla repriser av Top Model hela dagarna medan de väntade på att något kul skulle hända.
Så de bestämde sig för att hitta på nåt festligt. Först kunde de inte komma på något. Men efter en stund kom de på att de kunde gå ett varv runt kvarteret. Så de tog på sig sina ytterkläder. De gillade inte att klä sig efter väder. Så det struntade de i.
Som vanligt struntade de i att ångra klädvalet och traskade med munter uppsyn iväg med stora kliv. De njöt av den friska luften och samtalade om ditt och datt. Eller det var mest tant Super-Conny som pratade. Ture the Dog var ju en hund. Och han kunde inte prata så jättemycket faktiskt.
Halvägs runt bostadsområdet gläfste Ture the Dog till och stannade till ståendes på bara bakbenen.
- Vad händer fötter! Ropade tant Super-Conny och stannade även hon till ståendes på två ben.
På marken låg en halvmosig groda och kippade efter andan. Med största sannolikhet hade han blivit överkörd av en ångvält, tänkte tant Super-Conny. Eller kanske en cykel.
Äntligen hände det nåt kul! Tant Super-Conny svepte med supermanteln och gjorde en liten piruett, för att visa sina superkrafter, innan hon kom till grodans undsättning.
Hon skrapade ihop grodan och la honom i sin bikiniöverdel. Hon skulle minsann ta hand om honom när de kom hem. Och så fortsatte de promenaden runt kvarteret, så som de hade planerat.
När de kom hem en och en halv timme senare, efter att ha gått lite vilse (det var ju så länge sedan de hade varit utanför dörren) hade grodan slutat andas. Tant Super-Conny suckade lite. Nu kunde hon ju inte använda sina superkrafter till att få grodan att bli pigg och fräsch igen.
Men tant Super-Conny var inte den som deppade ihop över en sån sak. Nej, nej. Hon var en tant som alltid såg det positiva i allting och gjorde det bästa av situationen.
TORSDAG
Idag kan man tydligen få reda på om man får tillbaka på skatten eller ej om man har såna där nymodigheter som typ e-legitimation. Det har inte jag. Inte heller är jag särskilt nyfiken. Känner på mig att det är ett dåligt år. Det känns inte som ett sånt där år där man får tillbaka 12 k liksom.
Min manlige vän var desto mer exalterad. Han var som ett barn på julafton. Han skuttade högt och sprang till datorn så fort han vaknade. Det riktigt lyste i hans ögon OCH SPÄNNINGEN VAR OLIDLIG!!!!
Tyvärr så tänker han lite långsamt ibland och kunde inte utläsa hur mycket skatt han eventuellt skulle få tillbaka.
Men efter att ha suttit i kö till skatteverket halva förmiddagen kunde han meddela resultatet. Och det gjorde han glatt omräknat till rosévin-bag-in-boxar (?). Skatteåterbäringen uppgick till inte mindre än 5,3 halvbilliga boxar rosé!
Jag vet vad ni tänker. Jag tänker det också. Han ÄR sjuk i huvudet.
Därför lägger jag upp en bild på mig själv. I motljus. För det är då jag är som vackrast. Vilket folk ofta talar om för mig.
