Av någon outgrundlig anledning så kom jag att tänka på mig själv som 10-åring. Hur jag, min syster och hennes kompis Emma var med i någon form av friluftsklubb där man gick ut i skogen typ en gång i veckan och gjorde massa friluftiga saker. Som att åka pulka och tälja på pinnar och vandra skitlångt medan man åt nån hemmagjord nöt- och chokladblandning. De är egentligen nöt-och chokladblandningen jag minns starkast, som den lilla tjockisen jag var. Men jag minns även att vi lagade snabbmakaroner i ett sånt dära triangakök.

 

Vad jag egentligen ville berätta var att jag, min syster och Emma fick för oss att vi var utsedda av Gud att underhålla den här lilla gruppen med friluftsmänniskor på olika sätt. Ibland sov man i vindskydd och sånt festligt och då utgick vi från att alla ville att vi skulle sköta kvällsunderhållningen. Det var teateruppsättningar, musikaler, sångnummer och till och med Bingokvällar. Bingokvällarna innebar egentillverkade bingolotter, noga uträknade så att ALLA skulle vinna varsin gång och givetvis mellanakter SAMT reklam. Vi kallade oss för EKA (Emma Karin Anna) och hade till och med skrivit en signaturmelodi till oss själva. När jag tänker på det nu i efterhand så misstänker jag att jag inte hade så många kompisar på den tiden.

 

Men. Det var egentligen inte min barndom jag vill prata om. Jag ville bara dela med mig av en fantastisk sång från den tiden. 

 

Jag är tomtefar så sur och dum,
ja, jag blir alldeles stum:
för du är så FUL!
Vänta du bara tills det blir jul.
Då du inga klappar får.
Istället jag dig knuffar in i ett taggigt snår,
så du sticker sönder dina lår,

så det smäller!

Ja, det är det som gäller!

 

Jag måste haft många inneboende aggressioner som barn??