"Mannen som hatade hästar. Och alla andra djur." Del 3

Som ni har väntat! Men nu kommer äntligen kapitel 3 i "Mannen som hatade hästar. Och alla andra djur." Läs kapitel 1 och 2 HÄR för en liten uppfräschning.

Kapitel 3.

En kraftig sträng saliv sträckte sig som en lodrät tvättlina mellan hans mungipa och soffans armstöd. Den vibrerade kraftigt vid varje rosslande andetag som drogs ner i hans allt annat än friska lungor.
Han hade bara varit 11 år gammal när han tog sitt första bloss gula Blend.

Den där första cigaretten hade han stulit ur sin mors förklädesficka. Hans mor, som trodde att ingen i familjen hade en aning om att hon njutningsfullt drog i sig ett halvt paket gula Blend under köksfläkten varje dag.

”Newsflash, morsan!” tänkte han bittert ”Den där köksfläkten hade förlorat sin förmåga att suga upp stekos långt innan jag ens var född.”

Hans mor vågade med risk att bli avslöjad aldrig ta upp frågan om det saknade cigarettpaketet och ignorerade skamset att hennes 11-årige son kom hem med en förfärlig rökhosta.

Den första cigaretten smakade inte särskilt gott. Det var han tvungen att erkänna. Därför tog han bara tre bloss på varje cigg och fimpade sedan genom att trycka glöden mot pälsen på grannens katt. Det efterlämnade både ett välformat svart litet hål och ett ilsket och panikartat kattskri, till hans stora förtjusning.

Men lik förbannat blev han beroende av de där gula Blenden.

Han hade testat med andra cigaretter men det var just gula Blend som gav honom den kicken han behövde. När andra kallade dem för ”kärringcigg” fnös han bara och röt att det minsann krävdes en riktig man för att våga röka gula Blend.

Nu hade han rökt dem i alldeles för många år. Han borde verkligen sluta.

En plötslig hostattack fick salivsträngen att brista och falla ner på armstödet för att bilda en mörk och slemmig pöl. Hostattacken fick honom vaknade upp ur sin dvala bara för att finna sig själv halvliggandes i den smutsrosa soffan inköpt på Erikshjälpen någon gång i tidernas begynnelse. Ute hade det börjat skymma och han svor en lång osammanhängande ramsa för sig själv.

Återigen hade råkat sova bort sin lediga dag. ”Jag borde verkligen inte ha druckit så mycket Zaranoff igår” suckade han tungt för sig själv och reste sig mödosamt upp till en sittande position. Han flåsade lite lätt av ansträngningen och lovade sig själv lite halvhjärtat att åtminstone börja promenera till jobbet.

Han skrattade lite lätt för sig själv och bestämde sig för att det trots allt var en befängd idé. ”Varför hade Gud uppfunnit bilen liksom?” han fnissade förtjust över sin otroligt smarta fundering.

Han svepte bort några svettpärlor som brutit ut i pannan med sin bakisdarrande hand och stapplade ut i köket.

Han öppnade kylen och plockade fram ett gigantiskt stycke ko från nedersta hyllan. Sen plockade han fram en flaska sprit och en ask tändstickor.

”Dagen är inte slut än” tänkte han belåtet och hällde sprit över kossan och tände på.


Hedvig "Hedda-pedda" Börjesson




Hedvig Börjesson är 32 år gammal och sitter i kassan på en lågprismarknad. Det bästa med hennes jobb är personalrabatten. Lågprismarknadens chips är redan billiga till en början och med personalrabatten får man TRE påsar till samma pris som vad EN hade kostat på ICA.
Hedvig är VÄLDIGT förtjust i chips. Eller, egentligen är hon förtjust i allt som går att stoppa i munnen, hör och häpna.
Hennes största hobby är att titta på TV tillsammans med sin lika feta sambo, Karl-Göran, och varsin påse chips.
Om Hedda-pedda hade varit tvungen att välja mellan sambon och chipsen hade det  varit ett lätt val. Karl-Göran är flintskallig, känslomässigt förstoppad och luktar gammal ost.

På bussen till Stockholm

Fan att jag inte hade ett A.


Glädjerus!

Jag är så himla nöjd. Jag är så sjukt GLAD! Idag har jag ÄNTLIGEN sökt lite praktikplatser. Det är så SKÖNT att plocka ut tummen ur röven. För det är ju ganska obekvämt att ha den uppstoppad i rumpan.

Dessutom är jag otroligt nöjd med mitt och Loui's C-uppsatsarbete. Vi har highfive:at cirkus tio gånger idag. (Loui är lyckligt ovetande om var jag haft tummen på min highfivehand nästan hela terminen.)

Och nu ska jag och Fröken Linnéa gå på teater. Och i helgen åker jag och samma Fröken till Stockholm för att fortsätta nära våra kulturellt understimulerande små hjärnor.

För två dagar sen var jag djupt nere i en livskris. Jag satt i soffan med ett obehagligt tryck över bröstet och grät över Anna Lindhs död. Nu är jag kanske gladast i hela Kalmar.  Inte ens det faktum att jag inte har någon mat hemma och har sugit på en burk kidneybönor i tre dagar nu gör mig nedstämd.

Jag vill minnas att exakt samma humörsvängningar utspelade sig för en månad sedan. Då jag, liksom nu, (av något lustigt sammanträffande) blödde som en skottskadad bibliotekarie med blödarsjuka. Jag ser inget samband.


Äntligen C-uppsats

Sitter på biblioteket och skriver c-uppsats. Vilket ypperligt tillfälle att återuppta mitt bloggande! Louise tror att jag söker efter artiklar. Heheheheehheeheheheheeee.


Oooops.


RSS 2.0