Som ni har väntat! Men nu kommer äntligen kapitel 3 i "Mannen som hatade hästar. Och alla andra djur." Läs kapitel 1 och 2 HÄR för en liten uppfräschning.

Kapitel 3.

En kraftig sträng saliv sträckte sig som en lodrät tvättlina mellan hans mungipa och soffans armstöd. Den vibrerade kraftigt vid varje rosslande andetag som drogs ner i hans allt annat än friska lungor.
Han hade bara varit 11 år gammal när han tog sitt första bloss gula Blend.

Den där första cigaretten hade han stulit ur sin mors förklädesficka. Hans mor, som trodde att ingen i familjen hade en aning om att hon njutningsfullt drog i sig ett halvt paket gula Blend under köksfläkten varje dag.

”Newsflash, morsan!” tänkte han bittert ”Den där köksfläkten hade förlorat sin förmåga att suga upp stekos långt innan jag ens var född.”

Hans mor vågade med risk att bli avslöjad aldrig ta upp frågan om det saknade cigarettpaketet och ignorerade skamset att hennes 11-årige son kom hem med en förfärlig rökhosta.

Den första cigaretten smakade inte särskilt gott. Det var han tvungen att erkänna. Därför tog han bara tre bloss på varje cigg och fimpade sedan genom att trycka glöden mot pälsen på grannens katt. Det efterlämnade både ett välformat svart litet hål och ett ilsket och panikartat kattskri, till hans stora förtjusning.

Men lik förbannat blev han beroende av de där gula Blenden.

Han hade testat med andra cigaretter men det var just gula Blend som gav honom den kicken han behövde. När andra kallade dem för ”kärringcigg” fnös han bara och röt att det minsann krävdes en riktig man för att våga röka gula Blend.

Nu hade han rökt dem i alldeles för många år. Han borde verkligen sluta.

En plötslig hostattack fick salivsträngen att brista och falla ner på armstödet för att bilda en mörk och slemmig pöl. Hostattacken fick honom vaknade upp ur sin dvala bara för att finna sig själv halvliggandes i den smutsrosa soffan inköpt på Erikshjälpen någon gång i tidernas begynnelse. Ute hade det börjat skymma och han svor en lång osammanhängande ramsa för sig själv.

Återigen hade råkat sova bort sin lediga dag. ”Jag borde verkligen inte ha druckit så mycket Zaranoff igår” suckade han tungt för sig själv och reste sig mödosamt upp till en sittande position. Han flåsade lite lätt av ansträngningen och lovade sig själv lite halvhjärtat att åtminstone börja promenera till jobbet.

Han skrattade lite lätt för sig själv och bestämde sig för att det trots allt var en befängd idé. ”Varför hade Gud uppfunnit bilen liksom?” han fnissade förtjust över sin otroligt smarta fundering.

Han svepte bort några svettpärlor som brutit ut i pannan med sin bakisdarrande hand och stapplade ut i köket.

Han öppnade kylen och plockade fram ett gigantiskt stycke ko från nedersta hyllan. Sen plockade han fram en flaska sprit och en ask tändstickor.

”Dagen är inte slut än” tänkte han belåtet och hällde sprit över kossan och tände på.