En dag så tröttnade Tant Super-Conny och Ture the Dog på att sitta och kolla på Cops och gamla repriser av Top Model hela dagarna medan de väntade på att något kul skulle hända.

 

 

Så de bestämde sig för att hitta på nåt festligt. Först kunde de inte komma på något. Men efter en stund kom de på att de kunde gå ett varv runt kvarteret. Så de tog på sig sina ytterkläder. De gillade inte att klä sig efter väder. Så det struntade de i.

 

 

Som vanligt struntade de i att ångra klädvalet och traskade med munter uppsyn iväg med stora kliv. De njöt av den friska luften och samtalade om ditt och datt. Eller det var mest tant Super-Conny som pratade. Ture the Dog var ju en hund. Och han kunde inte prata så jättemycket faktiskt.

 

 

Halvägs runt bostadsområdet gläfste Ture the Dog till och stannade till ståendes på bara bakbenen.
- Vad händer fötter! Ropade tant Super-Conny och stannade även hon till ståendes på två ben.

 

 

På marken låg en halvmosig groda och kippade efter andan. Med största sannolikhet hade han blivit överkörd av en ångvält, tänkte tant Super-Conny. Eller kanske en cykel.

Äntligen hände det nåt kul! Tant Super-Conny svepte med supermanteln och gjorde en liten piruett, för att visa sina superkrafter, innan hon kom till grodans undsättning.

 

 

Hon skrapade ihop grodan och la honom i sin bikiniöverdel. Hon skulle minsann ta hand om honom när de kom hem. Och så fortsatte de promenaden runt kvarteret, så som de hade planerat.

 

 

När de kom hem en och en halv timme senare, efter att ha gått lite vilse (det var ju så länge sedan de hade varit utanför dörren) hade grodan slutat andas. Tant Super-Conny suckade lite. Nu kunde hon ju inte använda sina superkrafter till att få grodan att bli pigg och fräsch igen.

 

 

Men tant Super-Conny var inte den som deppade ihop över en sån sak. Nej, nej. Hon var en tant som alltid såg det positiva i allting och gjorde det bästa av situationen.