TORSDAG

Idag kan man tydligen få reda på om man får tillbaka på skatten eller ej om man har såna där nymodigheter som typ e-legitimation. Det har inte jag. Inte heller är jag särskilt nyfiken. Känner på mig att det är ett dåligt år. Det känns inte som ett sånt där år där man får tillbaka 12 k liksom.

 

Min manlige vän var desto mer exalterad. Han var som ett barn på julafton. Han skuttade högt och sprang till datorn så fort han vaknade. Det riktigt lyste i hans ögon OCH SPÄNNINGEN VAR OLIDLIG!!!!

Tyvärr så tänker han lite långsamt ibland och kunde inte utläsa hur mycket skatt han eventuellt skulle få tillbaka. 

 

Men efter att ha suttit i kö till skatteverket halva förmiddagen kunde han meddela resultatet. Och det gjorde han glatt omräknat till rosévin-bag-in-boxar (?). Skatteåterbäringen uppgick till inte mindre än 5,3 halvbilliga boxar rosé! 

 

Jag vet vad ni tänker. Jag tänker det också. Han ÄR sjuk i huvudet.

 

 

Därför lägger jag upp en bild på mig själv. I motljus. För det är då jag är som vackrast. Vilket folk ofta talar om för mig.

 

Bästa Karin.
Du är skyldig min arbetsgivare för 6 timmars bortglömt arbete för att jag igår presenterades för den här bloggen och vilket tvångsmässigt bundit mig till ett oavbrutet läsande och fått mig att sitta större delen av dagen med att läsa, skratta, fundera, torka glädetårar och förklara för de närvarande vad som orsakar alla mina gutturala, skrockande ljud och små utbrott.
Och allt är din "manlige väns" fel.
Han visade mig just detta särskilda inlägg igår och nu har jag inte kunnat låta bli att läsa från A till Ö (ja, eller Januari 2010 till Mars 2103).
Jag har inte haft så här kul sedan 2008, då jag sträckläste Borrmagazine.se (nedlagd, men sparad för eftervärlden någonstans i sajberrymden)
Jag skulle kunna rekommendera den, men av hälsoskäl vill jag hellre att du glömmer allt du hört om den platsen.

För alla av dig beskrivna händelser vet inte om jag ska tacka eller gråta.
Skratta tror jag (jag läste någonstans att om man ler mycket och springer fort, så syns det inte hur ful man är).
Min arbetsgivare kommer däremot att skicka uttrarna på dig (Hundarna springer redan efter en viss Richard Uddenberg).
//Larserikgunnar
PS. Visst känns det lite sinnessjukt och något skrämmande när jag säger: Hoppas att vi ses snart igen. DS.