Idag känner jag mig så där håglös, rastlös, trött på livet som man bara kan göra när man är inne på sin andra dag som arbetslös. Vad som var meningen att vara en välbehövlig vila för min skrala kropp samt intellekt har redan blivit till en pina. Istället för att göra massa roliga saker som man inte kan göra när man jobbar hela tiden så ligger jag i sängen och tittar med apatisk blick ut genom fönstret med höger pekfinger som fastgjuten i höger näsborre. Det är mycket som gror där inne. Länge sen jag hade tid att rensa liksom. I näsan alltså, mina tankar är sällan tillräckligt många för att jag inte ska kunna hålla dem isär. Men det är irrelevant. Vad som är relevant och varför jag egentligen började skriva detta inlägg är att jag återigen har börjat dricka snabbkaffe. 

 

Titta inte så där fördömande på mig. Jag vet vad ni tänker. Barnen i Afrika har inte ens ett bord att ställa maten på och jag sitter här och lyxar med snabbkaffe av Coop X-tra's eget märke. Jag vet. Jag borde skämmas. Livet är inte rättvist hörrni. Det är inte det.