Alltså, ni vet när man står naken framför spegeln och hoppar upp och ner? Och allt bara dallrar? Och sen inser man att det här är det minsta det någonsin kommer att dallra. För man är redan 25 och förmodligen kommer formen aldrig att bli bättre än så här. Ska man då skratta eller gråta?? 

 

Jag undrar på riktigt alltså. Ska man skratta eller gråta?

 

Man borde kanske skratta, va? För det är alltid roligare att ha roligt än att ha tråkigt. Eller?

 

Det är kul med bilder när man läser ett blogginlägg. Jag skulle kunna ha tagit en bild på mig själv när jag studsar upp och ner framför spegeln. Det hade varit ju varit relevant. Men nu valde jag en bild på min vän Loui när hon vandrar på Store Mosse istället. Det kanske inte har någonting alls med inlägget att göra, men jag ska träffa henne ikväll. Och kanske att vi kommer att prata om daller. Det vet man liksom aldrig.