Jag försov mig idag igen. JAG SOM HAR SAKER ATT GÖRA!!!

Kan ha berott på att jag inte kunde sova igår. Medan jag låg och vred och vände mig som bäst så kom jag att tänka på vad jag gör när jag är själv, som jag bloggade om igår. Jag byter ju liksom personlighet! Och då insåg jag att det är inte bara när jag är ensam som jag byter personlighet. Utan även när jag har druckit ett glas vin för mycket.

Och då menar jag inte att jag blir helt klängig och vindögd och jobbig. Vilket jag i och för sig blir, men det är normalt?

Vad jag syftar på är att jag brukar tro att jag kommer från Värmland. Säffle närmare bestämt. Jag är helt övertygad om detta och vägrar prata något annat än värmländska, vilket jag (utan att skryta) är jävligt bra på.
Men inte nog med min plötsliga skiftning av dialekt.
Plötsligt är inte ett ord av det som kommer ur min mun sant längre. Jag drar långa haranger och anekdoter om min svåra uppväxt. Hur jag tvingades bo i en hundkoja. Hur jag blev nerkastad i en container för att plocka upp gamla sopor. Hur jag fick skjuta råttor med slangbella och flå dem med mina bara barnhänder för att få mat i magen. Ja, ni vet.
Är det här normalt? Gör ni också så?

Senast jag drack för mycket vin chockade jag dock mig själv med att förvandlas till en svart kvinna. Jag var helt "hey, sister!". Och så låtsades jag att jag hade en rumpa. Det var nice.