Sandra är 25 år gammal och skrämmande förtjust i kött. Det spelar inte så stor roll vad det är för kött, så länge det är ett däggdjur som fått sätta livet till för att hon ska bli mätt.

Sandra är uppvuxen på en bondgård någonstans på den svenska landsbygden. Stället har säkerligen ett namn men det är så litet att det inte är värt att nämnas. Du har aldrig hört talas om det ändå.

Sandras far är grisbonde och det har blivit mycket fläskfilé i hennes uppväxt. För att inte tala om skinka. I hennes familj var man inte så mycket för julskinka utan man körde året-runt-skinka. Trots det har Sandra inte tröttnat och hon täcker sin dagliga frukostmacka med en två centimeter tjock skinkskiva. Och toppar med tre skivor bacon. För att hon kan. Och för att hon gillar kött.

Hennes absoluta favorit är nog ändå revben. För att det känns så härligt primitivt att slita bort köttstycken med tänderna. Sandras tänder är sylvassa och nästan lite vampyrlika. Det blir lätt så när man äter så mycket kött som hon gör. Hela hon är ganska vampyrlik. Hon är ganska blek och så gillar hon sitt kött blodigt. De få gångerna hon äter kyckling vill hon även bli serverad den lättstekt och kraftigt rosa. Hon tycker om att leva farligt den där Sandra. Det gör hon.