Det visade sig att mannen som hatade hästar och alla andra djur även hatar människor. Här kommer del FYRA:

”En, två, en, två! En stövel och en sko. Vänster fot i backen, NU! Där satt den! Det var väl inget svårt med det? Jo. Det var det! Då tar vi det en gång till. En, två, en, två!”

”Nej! INTE EN GÅNG TILL! Det är väl för fan inte svårt!?” tänkte han trött och irriterat och tittade på den lilla människan i rosa bävernylonsoverall som marscherade i otakt bredvid honom.

Den lilla människan, som inte var en dvärg utan hans systerdotter, tog ingen notis om hans bittra tankar och fortsatte glatt mässa sin lilla ramsa medan hon bestämt stampade med sina små allvädersstövlar av något billigt syntetiskt material på den blötsnöbeklädda marken.

Det skvätte upp grådassigt snömodd på hans nya jeans och det var med nöd och näppe han lyckades motstå impulsen att kasta ner den lilla människan i närmaste container.

För att jävlas började han själv stampa hårdare och hårdare för varje steg han tog. Den rosa bävernylonoverallen fick också den sin beskärda del av snömodd men den lilla människan inuti tyckte bara det var kul. Hon skrattade förtjust och började också hon att stampa hårdare.

Han suckade tungt och försökte tygla sin ilska.”Vad var det för fel på ungen? Bara för att hon inte sköter tvätten i hushållet?”

Han förstod sig verkligen inte på barn. Nä, tack gode Gud att han aldrig hade skaffat sig barn. Inte för att han haft någon att skaffa barn med. Men ändå.

Vad ska man med kvinnfolk till? tänkte han, återigen bittert, och mindes sin första och enda kärlek, Gunlög.

”Den smutsiga lilla horan!” fräste han argt för sig själv. Barnet bredvid honom reagerade inte på hans vulgära vokabulär utan var fullt upptagen med att slicka i sig snömoddet som fastnat på overallens krage.

Han suckade tungt men brydde sig inte om att stoppa henne. Det var inte hans problem om hon blev avgasförgiftad.

Han började tänka på Gunlög igen. De hade träffats när de var 17 på ett ungdomsdiskotek. Ljuva känslor hade uppstått över två glas Zingo och de hade dansat sista tryckaren tillsammans. Hon hade risigt hår och en ganska taskig blondering. Och en ofantligt stor glugg mellan framtänderna. Men ögonen de hade kunnat lysa upp den svartaste natt. De var stora, bruna och glittrade likt tusen tindrande stjärnor.

”Åh, Gunlög!” suckade han för sig själv och glömde för en stund bort sin tidigare förbannelse över henne.

Han och Gunlög hade hängt ihop i nästan två månader innan hon en vacker dag bestämde sig för att det var slut. Hon berättade att hon var kär i en annan. Den här andra var hans bästa kompis, Elias. Såklart.

Hans hjärta krossades i tusentals bitar och han lovade sig själv att aldrig låta ett fruntimmer förstöra hans liv igen.

Att hans vän Elias dessutom hade svikit honom gjorde att han inte hade varit så mycket för vänner sen dess heller.

”Fan för människor, alltså!” tänkte han och ignorerade den lilla människan som sprungit i förväg och börjat gräva i en soptunna.

”Kanske hittar hon nåt spännande.” suckade han och tände en gul Blend.