Mannen som hatade hästar. Och alla andra djur. Del 7.

Hela köra-på-grannens-cockerspaniel incidenten hade löst sig förvånansvärt bra. Grannen hade rutit och skällt i cirkus en timme men som tur var hade han förmågan att stänga av och tänka på annat. Han hade återupplevt hela krocken i fantasin, om och om igen. Ända från den mjuka dunsen mot kofångaren till hur hunden som i slow motion rullade först upp på motorhuven och sedan ner, ackompanjerat av det i hans öron ljuvliga ylet.

Därför gick timmen ganska fort. Grannen tolkade hans tystnad som att han var djupt ångerfull och mådde dåligt över händelsen. Så efter hon rutit färdigt var det hon som bad honom om ursäkt. Det var ju trots allt en olyckshändelse.

Visst var det en olyckshändelse, tänkte han. Men det hade det inte behövt vara. Hur många gånger hade han inte drömt om att köra på den där äckliga lilla hunden? Tur att granntanten inte visste det.

Klockan var nästan halv sju när han kom innanför dörren och han hade knappt hunnit få av sig sina fotriktiga kängor i svart skinn när telefonen ringde. Han slet snabbt upp sin svarta iPhone 4 ur byxfickan och svarade.

– Hej! Jag heter Monica Sällström och ringer från produktionsbolaget Gnägg. Vi håller på att starta upp ett nytt program som handlar om relationer mellan människor och djur. Jag fick ditt nummer av din syster som berättade att du är rädd för djur och jag undrar om du skulle ha lust att vara deltagare i vårt program?

Han visste inte riktigt vad som hade flugit i honom men när den där TV-kvinnan ringde hade han knappt ställt några frågor utan genast tackat ja till erbjudandet. Han visste att det väldigt olikt honom men vad fan, hur ofta fick man chansen att vara med i TV liksom?

Redan imorgon skulle han träffa kvinnan som skulle ge honom mer information och han kände en pirrande känsla i hela kroppen. Det var en känsla han inte hade känt på väldigt länge och han kunde inte riktigt placera den. Han kände inte alls igen den. Men för oss vanliga människor som känner den här känslan lite oftare så var det en känsla av hoppfullhet och exaltering. Även kallad livsglädje.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0