Men två välfyllda Systemetpåsar i ena handen och en pizzakartong och en take-away-påse från Mc Donalds i andra näven fick han kämpa ett bra tag innan han lyckades låsa upp ytterdörren. Blank av svett i pannan ställde han ifrån sig sin blivande festmåltid och smällde igen dörren efter sig.

Efter att ha överlevt en eftermiddags barnvaktande, och uppfyllt sin plikt som morbror för den här månaden, var han utsvulten. Utsvulten och irriterad. Men mest utsvulten.

Han hade kunnat äta en hel jävla häst, tänkte han förnöjt och slet av papperet till sin BigMc. Han svalde den i två tuggor och grymtade till av välbehag. Hamburgare nummer två gick samma öde till mötes innan han tog av sig ytterkläderna och fortsatte in i köket.

Egentligen hade han inte tänkt dricka något idag, det hade kanske blivit lite för mycket den senaste tiden. Men vad fan, efter att ha spenderat tre hela jävla timmar, 180 långa minuter, tillsammans med ett barn så var han ta mig tusan i alla fall värd EN kall öl.

Han knäckte en Pripps blå och rös till av lättnad när han hörde det välbekanta pysandet.

Han hann knappt rysa färdigt innan burken var tom. Och utan närmare eftertanke svepte han ännu en burk i två, eller tre klunkar.

Sedan var det dags för höjdpunkten. Specialpizza á la Bengt.

Bengt var namnet hans far hade givit honom utan att rådfråga modern. Modern hade velat att han skulle heta Torgny. Men nu blev det Bengt och han kunde ärligt talat inte bry sig mindre om vad folk kallade honom. Fast det hade ju varit coolt att heta Bruce, tänkte han drömmande i nästa andetag.

Hans tankar driftade iväg och han var plötsligt actionhjälten som räddade den vackra unga kvinnan från en säker död. Kvinnan i hans tankar hade stripigt hår, taskig blondering och en oproportionerlig glugg mellan framtänderna.

Gunlög, fräste han argt och återvände till verkligheten och sin specialpizza. Genast blev han glad igen.

Han vek högtidsfullt och försiktigt upp pizzakartongen och drog in den härliga aromen som steg upp mot hans näsborrar i synliga ångor.

Återigen hade han passerat gränsen för hur mycket dött djur som egentligen får plats på en pizza. En härlig blandning av skinka, fläskfilé, oxfilé, köttfärs, salami och bacon tornade upp sig som en liten alptopp på en botten av deg. Degen var täckt av så mycket ost att det räckte att titta på den för att artärerna skulle täppas igen och att kolesterolvärdet skulle nå så höga nivåer att man kunde fråga sig om han inte i själva verkat var en aning självmordsbenägen.

Pricken över i:t var den näven kycklingkebab som balanserade längst upp på toppen och han njöt av åsynen av detta konstnärliga mästerverk innan han hällde på tre burkar bearnaisesås och blandade runt.

Han tog fram kniv och gaffel och började skyffla in anrättningen i sin oborstade käft likt ett Biafrabarn som kommit över en tunna majsgröt.

Tio minuter senare var pizzan slut och han hade somnat med ansiktet i den bearnaisekladdiga kartongen. Där skulle han bli liggande tills morning has broken och han återigen kom för sent till jobbet.