Mina nya sovvanor tillåter mig inte att gå upp innan tolv. Bara för att hämta kaffe som jag kan spilla på mina rena lakan medan jag kollar på SVT:s julkalender för vuxna. Förstår inte vitsen med att kolla på den för barn när man är vuxen? Man ska väl vara glad att man slipper liksom?
Tänk sen när man skaffar sig barn och blir TVUNGEN att titta på skiten? Lika bra att undvika det medans man kan, va?

Dagens vuxna julkalender uppmanade till att börja dagen med ett leende. För då är det gjort.
Jag hörde vad de sa och drog upp mina nariga små mungipor så långt det gick. Det kändes.. oäkta? Men nu är det gjort som sagt.

Nu ska jag gå och köpa kräftor. Det är kanske det klokaste man kan göra en regnig dag i december.